Ibland känner jag mig svulten. Efter sådant som man inte hittar i skafferiet. Eller på kullerstenar i Vänersborg. Eller bakom de fingrar jag flätar bakom ryggen.
Det är inte riktigt saker som gnisslar. Men ändå. Och de låter inte fint heller. Men ändå.
Om jag kunde ta på dem kanske de skulle vara som nyfödda kaninöron. Eller så skulle de inte det alls.
Om jag kunde läsa dem skulle det kanske vara som när jag läste history of love för första gången.
Eller som att gå hem tillsammans med vänner när solen går upp.
Som att hålla om någon när man inte vill hålla om något annat.
Som att få snö i ögonen. När det passar så bra med snö i ögonen.
Det är någonting som jag är med om. Som jag inte vet hur det började. Eller hur det ska sluta. Som är saker jag inte riktigt kan ta med mig. Men inte heller vara utan.
Det är som kärlek innan man kan sätta ord på den. När den bara är blyg, ofattbar och kantas med rykande koppar te.
Det är knaster från förväntan. Som inte finns där. Någonsin. Men ändå finns där. Jämt.
Det är inte riktigt saker som gnisslar. Men ändå. Och de låter inte fint heller. Men ändå.
Om jag kunde ta på dem kanske de skulle vara som nyfödda kaninöron. Eller så skulle de inte det alls.
Om jag kunde läsa dem skulle det kanske vara som när jag läste history of love för första gången.
Eller som att gå hem tillsammans med vänner när solen går upp.
Som att hålla om någon när man inte vill hålla om något annat.
Som att få snö i ögonen. När det passar så bra med snö i ögonen.
Det är någonting som jag är med om. Som jag inte vet hur det började. Eller hur det ska sluta. Som är saker jag inte riktigt kan ta med mig. Men inte heller vara utan.
Det är som kärlek innan man kan sätta ord på den. När den bara är blyg, ofattbar och kantas med rykande koppar te.
Det är knaster från förväntan. Som inte finns där. Någonsin. Men ändå finns där. Jämt.
1 kommentar:
Jag har nu räknat precis, för jag har ingenting att göra, men jag kan inte lyckas klura ut vad som kan ha hänt den 5 juli 2007. En ledtråd?
/L
Skicka en kommentar