I will try to fix you

Det finns så mycket kärlek som gör en trasig. Som trasslar och skaver när den egentligen borde vara alldeles jättefin. Som gör att man ibland vill dö lite. Som gör att man kanske ligger i fosterställning och får ont när man försöker andas och som dövar lite av alla de där andra känslorna. Som kanske är jättebra. Egentligen. Men det blir så svårt att se det när man har nerdragna gardiner och när man lyssnar på sorgsen musik som kväver en lite. Men så finns det ju massor av jättefin kärlek också. Som är lite för bra för att vara sann. Som kanske inte gör att man flyger men som i alla fall gör att stegen går lite lättare att ta. Som skrämmer vettet ur en när man tänker på hur mycket man har att förlora. Men som gör att man bara vill
leva lite närmare. Leva lite blindare.
Och en dag får man känna på båda sorterna. Vare sig man vill eller inte.

Första fotot: A woman leans over the railings at a railway station to kiss a soldier of the British Expeditionary Forces returning from the front of the Second World War.

Och så för att jag aldrig tänker sluta älska den:

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?