torsdag 22 mars 2007

I did everything for you...


Jag fyller år om en vecka. Om en vecka, om en vecka, om en vecka... 19 år? Får man bli så gammal?1 år till 20. 10 år till 30. 20 år till halvdöd.

Sen en evighet till något annat.

Hur många evigheter finns det?







(I love you. May all of your dreams come true.)

tisdag 20 mars 2007

when I get so lonesome I can't speak...


Was it me,

me,

who never picked you enough flowers?

måndag 19 mars 2007

Solroskärnor och gula fält


Leopold Gurskys död
Leopold Gursky började dö den 18 augusti 1920.
Han dog när han lärde sig gå.
Han dog när han stod vid svarta tavlan.
Och en gång också när han bar en tung bricka.
Han dog när han övade nya sätt att skriva sitt namn.
När han öppnade ett fönster.
När han tvättade sina könsdelar i badet.


Han dog ensam, för han var alltför generad för att ringa till någon.
Eller också tänkte han på Alma då han dog.
Eller när han bestämde sig för att inte göra det.

Det finns egentligen inte mycket att säga.
Han var en stor författare.
Han blev kär.
Det var hans liv.

Vad spelar det egentligen för roll för en kvinna om hon döljer ytterligare en sak när hon redan har försvunnit helt och hållet?

Om man inte vet hur det känns när någon man älskar för första gången lägger sin hand nedanför ens nedersta revben, vad har man då för chans att kunna älska?

Det var en gång en pojke som älskade en flicka och hennes skratt var en fråga som han ville ägna hela livet åt att besvara.