Idag har jag varit omgiven av strålande människor. Ända sedan Pelle försiktigt knackade på Alex dörr vid sju på morgonen har varenda ansikte jag mött strålat som om det vore den vackraste dagen på jorden. Har jag missat någonting? Jag åt frukost vid ett köksbord som var omgett av idel leende människor och detta trots att osten var både smulig och torr. Solen lyste in genom fönstret och blommorna i vaserna stod stolt och med klarare färger än vad jag mindes sedan kvällen innan. Anna trippade runt i köket och skrattade medan Pelle leende kammade Max hår och Max åt för ovanlighetens skull rätt snabbt och utan protester upp sina havreringar och jordgubbsfil. Alex såg lika förvånad ut som jag - vad är det med den här fredagen?
Vi hoppade in i bilen och Pelle sjöng med i Rix fm- låtarna samtidigt som han förde oss till Vänersborgs högskola. Där mötte vi än mer strålande människor. Anna gick före och omfamnade och utropade namnet på varenda människa vi mötte och de kramade tillbaka och stod sedan och log och fnittrade i sina fina klänningar och några stycken med blommor i händerna. Stämningen i korridorerna var raka motsatsen mot vad de varit för lite mindre än ett år sedan då jag infunnit mig för att göra högskoleprovet. Nu var den harmonisk och lättsam, ingen av den prestationsångest man då knappt kunnat andats i. Och detta till trots att alla kvinnor i blommiga klänningar skulle ha sitt slutliga stora test. Upp på podiet framför åhörarna och försvara sin uppsats. You can do it. Men stämningen smittade av sig. Snart stod även Alex och jag och skrattade och strålade så gott vi kunde. Och blommorna jag gav till Anna efter hennes lyckade prov var så rosa och fina att dagen verkade bli en utav de där perfekta dagarna man alltför sällan upplever. Sen cyklade Alex och jag genom stan och jag tyckte det verkade som att t.o.m. de gamla tanterna och farbröderna strålade genom sin gamla rynkiga hud. De strålade på sitt eget lilla vis när de gick där böjda över sina rullatorer. Och så träffade vi Ellinor Olsson som också verkade påverkad av den fina stämningen för hon kramade mig och berättade om Idre och om flytten till Vänersborgs centrum. När jag kom hem hittade jag ett stort brev till mig i brevlådan och jag öppnade det snabbt bara för att få reda på att det hade gått bra på mitt hemvårdsprov och att jag inte skulle behöva återfinna mig på den sjukt långa läkemedelskursen igen.



Bara dagen fortsätter i samma anda har jag ingenting att frukta.