It stays with you: when I get so lonesome I can't speak...

Was it me,

me,

who never picked you enough flowers?

hej du

på våren kan vi lyssna på skalor och cykla på dammiga gator och då är det tid att dansa i kjolarna som aldrig användes och bada fötterna i iskallt vatten och och återigen tänka "det är rätt mysigt med snö ändå" och se solnedgången och äta glass med de vi älskar och sitta på filtar i gräset med de vi alltid ville se mer av och få små skavsår mellan stortån och pektån av våra flipflop som vi viskande hatar men samtidigt måste älska för de har så fina pärlor och var ju faktiskt på rea på indiska och det är en synd att inte ta vara på ett sådant kap och tycka att våren är alldeles alldeles för kort.

Och ibland är det höst. Med tjocka sjalar virade om halsen, iskalla tygskor och volymstyrkan på max i mp3:n. Nu är tiden då vi faktiskt tar oss tid till att dricka varm choklad med grädde tillsammans när löven fladdrar mot marken. Nu kommer den finaste tiden på året. Då allt lever som mest. Våldsamt mest. Och redan nu börjar jag skaffa röda saker till lägenheten. Som bevis på att vi snart är där. Och just därför har jag börjat använda mina röda skor. I siden. Och min hud knottrar sig på morgonen under min tunna jacka och varje hudknottra är ett tecken på förväntan och jag är glad att jag måste stå och hoppa på perrongen när jag väntar på tåget. Mina lår värker av kylan. Mina läppar är iskalla. Och jag är lycklig.

It stays with you

tisdag 20 mars 2007

when I get so lonesome I can't speak...

Inga kommentarer:

hej du

this is me trying to be me