Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle köpa något beige igen. Inte efter att jag halvföljt Johan i hans beiga-mannen-period. Jag hade beiga byxor ett tag - minns ni? Och en beige manchesterkeps. Men jag tror inte att jag någonsin använde den. Inte så speciellt flitigt i alla fall. Men nu har jag köpt en beige kofta på Monki. Så jag tänker aldrig mer säga aldrig. För snart har jag säkert jazzbyxor och lackjackor igen. Så jag säger aldrig aldrig. Även om jag inte tycker att det låter sådär jättetroligt. Men.
Snart åker jag med Ellinor till Oslo. Och jag tror att jag ska köpa det där Vodkaresekittet man kan köpa på systemet. För när ska man annars dricka resevodka om inte på en buss mot Norge när man egentligen borde läsa anatomi?
Och ikväll kom jag hem till det här. Det var det finaste jag någonsin skulle ha kunnat komma hem till:
2 kommentarer:
Julia
sa...
Jag som är värreänvärstantibeiget har också börjat att gilla det ibland faktiskt!! Vill ha ett par chinos och en sjal med som har lite inslag av beige i sig. Herregud! Jag tror jag börjar bli vuxen eller nåt. Skickligt gjort Alex :) Vi ses imorgon :D
på våren kan vi lyssna på skalor och cykla på dammiga gator och då är det tid att dansa i kjolarna som aldrig användes och bada fötterna i iskallt vatten och och återigen tänka "det är rätt mysigt med snö ändå" och se solnedgången och äta glass med de vi älskar och sitta på filtar i gräset med de vi alltid ville se mer av och få små skavsår mellan stortån och pektån av våra flipflop som vi viskande hatar men samtidigt måste älska för de har så fina pärlor och var ju faktiskt på rea på indiska och det är en synd att inte ta vara på ett sådant kap och tycka att våren är alldeles alldeles för kort.
Och ibland är det höst. Med tjocka sjalar virade om halsen, iskalla tygskor och volymstyrkan på max i mp3:n. Nu är tiden då vi faktiskt tar oss tid till att dricka varm choklad med grädde tillsammans när löven fladdrar mot marken. Nu kommer den finaste tiden på året. Då allt lever som mest. Våldsamt mest. Och redan nu börjar jag skaffa röda saker till lägenheten. Som bevis på att vi snart är där. Och just därför har jag börjat använda mina röda skor. I siden. Och min hud knottrar sig på morgonen under min tunna jacka och varje hudknottra är ett tecken på förväntan och jag är glad att jag måste stå och hoppa på perrongen när jag väntar på tåget. Mina lår värker av kylan. Mina läppar är iskalla. Och jag är lycklig.
2 kommentarer:
Jag som är värreänvärstantibeiget har också börjat att gilla det ibland faktiskt!! Vill ha ett par chinos och en sjal med som har lite inslag av beige i sig. Herregud! Jag tror jag börjar bli vuxen eller nåt. Skickligt gjort Alex :) Vi ses imorgon :D
Det var länge sedan vi sågs! Saknar dig =) Är vi båda göteborgare? Lust att ta en fika snart? Kram
Skicka en kommentar