Jag sitter och väntar på att telefonen inte ska ringa. För om den ringer vet jag inte vad jag ska svara. Jag vet inte hur jag ska säga att jag kan inte det här. Jag vet inte hur jag ska säga att jag inte vet varför jag sitter här när jag inte kan det här. Jag vet inte hur jag ska säga vem som har bestämt att jag ska sitta här när jag inte ens vet varför jag sitter här när jag inte kan det här. Jag vet inte ens vad jag ska göra istället för att stirra på telefonen och tänka på att jag inte vet hur jag ska säga vem som har bestämt att jag ska sitta här när jag inte ens vet varför jag sitter här när jag inte kan det här.

Typ så ser min fredag ut.