And you want to travel with her, and you want to travel blind...

Jag tycker det är fint här nu. Jag tycker lägenheten är fin. Och Alex. Och att åka tåg på morgonen. Jag tycker det är fint att prata om vad vi ska äta. Svampgryta igen? Jag tycker det är fint att känna hösten börja leta sig in innanför jackan. Så att man måste ta med sig sjalen. Och baskern. Jag tycker det är fint att kunna få gamla människor att le. Att ge dem känslan av att de fortfarande klarar av livets små prövningar. Se hur de krånglar sig ut genom dörren och varsamt promenera ned mot stan. Jag tycker om att se på dem genom fönstret och föreställa mig vad de ska ringa sina söner och döttrar vid lunchtid och stolt berätta- "Idag var jag inne på Bohusläningen och satte in en liten ros till min underbara granne fru Söderström du vet, bara för att hon tittar in varje dag för att se att jag inte har ramlat!" Triumferande. Jag tycker om att ha en anledning att köpa brevpapper. Att gå in på pappershandlar och välja mellan olika färger och olika pris. Och att köpa en penna som jag kan sitta med i höstmörkret och skriva höstbrev till alla mina vänner. Jag tycker om det. Det gör mig glad.

Men jag tycker inte om att säga hejdå till dem jag älskar. Att kramas i smådugg klockan 11 på kvällen och säga "vi ses ju rätt snart ändå". Jag tycker inte om att se dem försvinna. Att läsa bloggar och sms och förstå hur oändligt långt borta de är. Hur jävla många timmar det skulle ta att cykla hem till dem. Plötsligt blir bron till Blåsut en bagatell. Jag tycker inte om att tänka att det är ensamt. Här med mitt pendlande, mitt annonserande, min träning, min golvmoppning. Jag tycker inte om att tänka att jag inte trivs här. Att jag bara vill bort, bort, bort. Jag tycker inte om att tänka att jag inte är lycklig. Men om jag råkar tänka så, om jag blir ledsen, så har jag en liten kille som hjälper mig att förstå att jag inte alls är olycklig. Han pekar på mitt pendeltåg och mina knattar i väskan. Han tänder ljus när vi tittar på Poirot. Han berättar om saker han tycker om. Och då är allt fint igen. Då är det fint med vänner som är spridda över hela världen. Som löven som snart kommer dansa ner i vida piruetter. Min vänner är som löven. Röda, guldiga, fladdrande. Så kan jag vara trädet. Och då kommer allt vara fint. Ända fram till jul.